5-årsdag

Idag är det visst 5 år sedan jag startade min blogg här på wordpress.
Vet ni vad mer det är för dag idag?

Det är internationella biomedicinska analytikerdagen.
Grattis till alla BMA där ute!

flyer_A4

Publicerat i Jobb, Skola, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Okej, nya tag

Jag är inne på slutspurten av mina studier, det har varit spännande, utmanande och bitvis tunga år. Vad är det då jag ska ta tag i?
Jo, min hälsa.
Det är tidvis stressande och pressande att studera, allt som oftast är det något som hänger över en som måste göras och jag är en klassisk stressätare. Ju onyttigare desto bättre.
Nu är det nästan ett år sedan jag tränade sist och vikten har stadigt ökat, den är inte alarmerande än, visst jag är lite fylligare, men det är mest bara gosigt. Men kroppen mår inte bra av allt stillasittande vid datorn och skolbänken och jag blir inte yngre. Jag vet sedan tidigare att min kropp måste få röra på sig och stretchas regelbundet för att den ska må bra, så varför har det då blivit som det blivit?
Ja, stress till stor del skulle jag vilja påstå. Men träning hjälper ju vid stress? Jo, det är sant. Men ibland blir det för mycket, det blir för tungt och träningen blir inte av och sedan hamnar en i en ond cirkel och det är svårt att ta sig ur. Att hitta orken och viljan igen.
Vad var det som var så tungt då? Så stressigt? Förutom skolan så hände det saker privat. För snart två år sedan gick min morfar bort, det var inte hastigt och det var definitivt inte lustigt. Han hade saktat tynat bort i många år, både mentalt och kroppsligt, och det är aldrig roligt. Nackdelen med att studera när saker händer är att det går inte bara att sjukskriva sig och vila upp sig. Studierna stannar inte bara för att du gör det och saker måste göras. Inte om du inte vill gå om ett år, och det hade jag varken lust eller ork med. I samband med att morfar dog så hade jag en resa bokad och planerad med ett par av mina klasskamrater, något som jag såklart såg fram emot, men den låg i begravningsintervallet, så jag visste inte först om jag kunde åka på resan för jag ville inte missa begravningen. Nu blev det så att begravningen hölls senare samma vecka som vi kom hem ifrån resan. Självklart hade vi även ett obligatoriskt moment den dagen, det löste sig såklart, men det är små saker som bygger på.
När det väl blev sommarlov så började jag att arbeta på en gång, det är ju så det är, jag är tjänstledig och studerar jag inte, så ska jag arbeta. Jag hade sedan tre veckors semester innan skolan startade igen, men eftersom att jag missat en tenta så fick jag plugga till den då omtentan gick i augusti.
Det rullade väl på som vanligt till våren för ett år sedan. Pappa och jag hade planerat och bokat vår årliga weekend. Då blev farfar hastigt sjuk, läkaren gav honom 1-2 månader och resan var bokad en månad bort. Det var tyvärr en premiumresa och hotellet var redan bokat, icke-ombokningsbart såklart. Så förutom stressen, oron och chocken över farfar hade jag en resa på halsen som jag inte visste vad jag skulle göra med. Det slutade med att min mamma åkte med, dock inte på pappas biljett då namnändringen skulle kosta mer än en ny biljett. (Jag kommer aldrig mer att boka något via Resia).
Farfar dog redan efter tre veckor. Så förutom den sorgen så var även denna resa i riskzonen för att hamna på begravningen. Nu blev det inte så, den var två veckor efter att vi kom hem igen, men jag hade såklart ett obligatoriskt moment på skolan den dagen också. Vi ändå inte så många obligatoriska saker, så oddsen för att pricka in två begravningar på någon av dessa är ganska dåliga. Vi kan väl säga att jag var hyfsat stressad. Någon gång under den här tiden så försvann lusten och orken till att träna.
Jag blev uttagen som studentrepresentant och fick i början på juni åka till Reykjavik, detta var dock samtidigt som jag hade min första praktik, så jag var tvungen att flytta och ordna med det. Det var såklart jätteroligt och jag är glad över att jag fick möjligheten, men som sagt, små saker som bygger på. När jag kom hem så hade jag en dag ledigt och sedan började jag arbeta igen. Jag hade dock en semesterresa att se fram emot i slutet på augusti med en klasskamrat. Ganska snart blev hon dock sjukskriven och det var oklart om hon skulle kunna åka, så jag började oroa mig för det och om jag skulle åka själv osv. I mitten på juni började jag märka att min älskling och följeslagare de senaste 13 åran började magra och äta dåligt. Min älskade katt Knubbis alltså. Han hade alltid varit kräsen med maten så jag prövade lite nya varianter men det hjälpte inte så jag bokade in en tid hos veterinären på en dag som jag trodde skulle passa. Dagen innan fick jag dock en ändrad tur och jag skulle inte ha möjlighet att åka in med honom själv till veterinären, som tur var så kunde pappa göra det åt mig.
Men ni vet, små saker.
Det visade sig att han hade problem med njurarna, ganska vanligt hos äldre katter, men med njurmat så skulle han kunna leva några år till. Det gick några veckor och han blev sämre, han ville inte äta den nya maten, samtidigt så insåg min klasskamrat att hon skulle inte kunna åka på resan, hur gärna hon än ville. Så då var ju frågan om jag skulle åka själv.
Jag jobbade på som vanligt, men det var en ovanligt pissig sommar för mig på jobbet också, strul och personalledning som lämnade mycket att önska. I mitten på augusti, några dagar in på min semester gick det inte längre, jag fick sjukskriva mig, allt var så djävulskt tungt, jag orkade verkligen inte. När jag inte sov ,grät jag eller var apatisk.  Jag avbokade resan.
Knubbis fick åka till pappa för att få möjlighet att vara ute, han älskade att vara ute på sommaren och han verkade vara glad när jag lämnade honom där, lite piggare. Några dagar senare så hör pappa av sig och säger att jag måste komma. Knubbis hade blivit jättesjuk, hans stackars kropp gav helt enkelt upp och jag fick en akuttid hos veterinären för avlivning. Två timmar senare var han borta. Tårarna bara rann, jag kunde inte sluta, inte bara för Knubbis, men även för farfar, morfar och även farmor som gick bort för många år sedan, och bara för att jag inte orkade mer. Jag var helt slut mentalt.
Tre dödsfall i samband med tre semestrar, korta ledigheter, jobbiga arbetssomrar och studier överlag med den pressen det medför.
Många bäckar små, (och stora).
Jag fick hjälp av vårdcentralen, både med samtal och medicinering, jag fick dock ingen hjälp av min arbetsgivare.
Två veckor efter att jag fått avliva Knubbis och knappa tre veckor efter min sjukskrivning så började skolan igen. Som ni förstår så var jag inte på långa vägar helt frisk, men tanken på att skjuta upp studierna i ett år kändes värre än att bita ihop. Jag vet att träning kan hjälpa i sådana här situationer, bra mat likaså, men engagemanget det kräver, det fanns inte ork till det utöver den energi som krävdes bara för att fungera i skolan och få ihop vardagen. Jag fick även hos kuratorn reda på att jag förmodligen är en högsensitiv person, vilket inte är en diagnos utan ett personlighetsdrag, men som ändå är bra att veta om då jag kan lära mig att hantera det på ett bättre sätt. Även om jag redan innan omedvetet börjat arbeta med det.

Det är först nu jag känner att jag börjat bli mig själv igen. Så nu känner jag att det är dags att börja träna igen. Kroppen vill och hjärnan kommer att vilja när vi väl kommit igång igen.

Så, nya tag, bättre tider. På lördag ska jag förnya mitt kort på gymmet.

Publicerat i Jobb, Katterna, Resa, Skola, Stress, Träning, Vardag, Vikt | Märkt , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Examensarbetet

 

Nu är det i full gång. Har jag berättat vad mitt arbete handlar om?
Jag tror faktiskt inte det.
Nyckelorden är lokförare, stress och kortisol.
Arbetsnamnet är: ”SHIFT WORKING TRAIN DRIVERS- STRESS LEVELS DURING A LONG WORK DAY COMPARED TO A WORK FREE DAY MEASURED BY CORTISOL IN SALIVA”.

Nyfiken?
Det är jag. Jag samlar fortfarande prover och har inte börjat räkna på resultaten jag har fått än.

 

Publicerat i Skola, Stress | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Presentation SACO-mässan

För er som är instresserade. Hennie, min klasskamrat, och jag åkte ner till Stockholm och presenterade BMA-programmet på SACO-mässan i höstas.

Här finns klippet på mig då jag presenterar.
Tyvärr så glömde jag bort att presentera mig själv, men jag kom ihåg alla andra, sedan så strulade tekniken så jag kunde inte se på datorn vilken bild jag hade bakom mig. Det ställde till det lite för mig. Sedan gick det lite snabbt på slutet då tiden började rinna iväg för mig.
Men det gick ganska bra ändå.🙂

Publicerat i Skola | Märkt , , , , , , , , , | 1 kommentar

Pinsamt Expressen

Hur lyckas en med att lägga in en bild på en väninna istället för en pojkvän och inte se det? Finns det ingen som går igenom materialet innan det läggs upp?
Nu är det här en nöjesartikel, men jag skulle inte bli förvånad om det är lika illa ställt med nyhetsartiklarna.

expressen

Fakisimil från expressen.se 11:00 270216

En enkel bildsök på google visar att det egentligen är väninnan Melanie Inglessis som är med i bild, inte fd pojkvännen Matthew Paetz. Som ser ut så här:

matt

Fakisimil från zimbo.com 11:00 270216

Lite skillnad. Eller hur?

Publicerat i Funderingar, Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Hamburgertest Max

Tillsammans med några klasskamrater har jag idag testat en av Max nya hamburgare, om en nu kan kalla en vegetarisk burgare för hamburgare.

I vilket fall föll valet på en BBQ Sandwich, vilken kanske ännu mindre är en hamburgare eftersom den innehåller pulled oumph.
Ingredienser: Friscobröd, BBQ Pulled Oumph!, rödlök, isbergssallad, jalapeños och äggfri majonnäs.
Så här ser den ut enligt Max:

burgers-bbq-sandwich

Bild här: http://www.max.se/ImageVaultFiles/id_2439/cf_67/Burgers-BBQ-Sandwich.jpg

Min såg lite mer ut som den här:

img_0603
Fast ännu lite fulare. Lite mer mosad och såsig.

Bild från Jävligt gott. http://www.javligtgott.se/wp-content/uploads/2016/01/IMG_0603.jpg

På grund av extrem hunger så tog jag inte själv någon bild. Men det var lite mer överkörd helt enkelt. Så presentationsmässigt ingen höjdare.
Min första tugga var lite av en besvikelse, för som på bilden från javligtgott.se så innehöll den, förutom bröd, bara lite sallad och dressing vilket gjorde att den varken smakade speciellt mycket och den var dessutom kall.
När jag började närma mig mitten och fick lite mer sås och oumph så blev den mycket bättre. På slutet blev den sämre igen eftersom att nästan all oumph hade samlats där och den rökiga bbq-smaken tog över lite för mycket för mig.

Om jag ska sätta betyg på hur burgaren skulle vara om alla ingredienser var fördelade jämnt över brödet så skulle den få 4/5 Knubbisar, kanske tom 4.5.
Men det var ju inte jämnt fördelat så därför får den bara:
3 knubbis

 

Men den är ändå den bästa burgaren jag ätit på Max, tycker överlag att deras mat smakar mest fet sås och degigt bröd. Så att jag kan tänka mig att äta den igen är ett stort plus.

Publicerat i mat, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Phoenix leker

Anledningen till att jag inte kan köpa dyra saker.😉

 

Publicerat i Katterna, Vardag | Märkt , , | Lämna en kommentar