Är huvudet dumt, (envist), får kroppen lida

Att jag aldrig lär mig.
Hittaut är ett utmärkt sätt för mig att öva på att läsa en karta, jag är inte alls duktig på det.
Som ni kanske vet finns det olika svårighetsgrader, grönt, blått, rött och svart. Gröna är typ mitt inne i stan väl synliga. Svarta är mitt ute i skogen, otillgängliga och långt ifrån närmsta utmärkta stig.
Igår så gav jag mig ut för att leta 2 blå, 2 röda och 1 svart.

(Ni ser vart jag parkerade bilen. Jag tog dom i ordningen 41, 40, 65, 79 och 64.)

De blå gick alldeles utmärkt, om man bortser från att jag inte kan läsa av avstånden på kartan. Jag fick gå tillbaka en gång för att jag gått för långt.

Sedan… *suckar*

Sedan försökte jag mig på den första röda. Det gick inte.

Jag gick fram och tillbaka, för långt, på fel stig. Jag blev blöt om fötterna för att den var vid en myr. Efter 1 timme hade jag skavsår och jag var så irriterad på all mygg så att om jag kunnat så skulle jag ha utrotat allihopa, och jag hade fortfarande inte hittat den.
Jag hade då säkert varit ute i lite över 2 timmar totalt.
Jag beslöt mig för att ge upp. Jag började gå tillbaka mot bilen och efter en stund satte jag mig på ett räcke för att fundera lite och vila benen.
Och då kom envisheten.
Jag tänkte fasen inte ge upp när jag varit ute så länge! Jag skulle ha den där förbannade kontrollen! Så jag satt länge och väl och tog fram koordinaterna för den kontrollen och nästa, och sedan laddade jag ner en app  till telefonen som skulle visa mig vägen.
Jag känner själv att det är lite fusk, men jag hade varit ute så j*la länge.

Med appen i telefonen så gav jag mig iväg igen. Det tog inte alls så lång tid att hitta den när jag väl hade något som på ett ungefär visade hur långt det var kvar. Så jag fick kontrollen som jag letat så länge efter.
När jag stod där och fajtades med myggen så tänkte jag att det är nog bäst att åka hem nu. Skavsåret var värre och jag var trött, törstig och hungrig. Jag hade inte tänkt vara ute så länge så jag hade bara ätit ett par mackor på hela dagen.
Men så kollade jag hur långt det var kvar till nästa kontroll, den svarta. Och det skulle bara vara 300 meter igenom skogen.
Hur svårt kan det vara, tänkte jag.

Ja… Den var inte svart för intet.

Det gick ingen stig dit så jag förlitade mig helt på telefonen. Gps’en är inte speciellt tillförlitlig egentligen. Den har nog en fel-radie på en 50 meter eller så.
Jag gick upp och ner för en massa kullar, jag missbedömde en torva och klev ner i ett hål som var lårdjupt och tackade högre makter för att jag inte bröt benet. Jag höll på att ramla ner för en massa slänter och jag tappade fotfästet alldeles för ofta. Jag hade en 3 cm lång larv som klättrade upp för armen på mig och myggen var överallt.
Jag kände att jag var alldeles för trött för att hålla på med det där.
När telefonen till slut visade att jag borde vara i närheten så försökte jag mig på att läsa kartan.
Det gick inte.
Jag trodde att jag var rätt. Jag letade och hittade ingenting. Jag läste kartan igen och hittade den inte. Jag sprang runt i cirklar och jag såg den inte.
Till slut så höll jag på att få något bryt. Hur svårt ska det vara egentligen? Jag hade ju en karta!
När jag stod där och förbannade världen så hörde jag hur någon kom springande uppför branten.
Det var en man i medelåldern med karta och kompass.
Vi hälsade lite snabbt på varandra och jag sa att jag tyckte att den, (kontrollen), borde vara i närheten.
Han gick ett par meter förbi mig, tittade på sin karta och sa: ”Nä, inte riktigt. Den borde vara här borta”. Och han försvann åt ett håll dit jag absolut inte trodde att den var.
Efter några sekunder hör jag hur han ropar till. Han hade hittat den.
Jag klampar efter och ser den stå där, ca 20 meter från där jag har gått runt i cirklar.
Vi utbyter några artighetsfraser och vi går åt var sitt håll. Jag med sikte på den närmsta stigen. Han gick säkert direkt till nästa kontroll utan att behöva någon stig.

Jag är fortfarande riktigt imponerad.
Han kommer dit, andfådd efter att ha sprungit upp för branten, ser mig och jag säger att kontrollen borde vara där. Han kastar en snabb blick runt omkring sig, sedan en snabb blick på kartan och konstaterar att den borde vara lite längre bort och hittar den precis som om den hade haft både en tjutande siren och en blinkande lampa på sig.
Jag vill också kunna läsa kartor så bra. Eller ens hälften så bra.

I vilket fall fick jag även min svarta kontroll, med mycket hjälp och mycket besvär.
Utan hjälp av mobilen men med hjälp av kartan så hittade jag till slut en stig som ledde ut till en större väg, som i sin tur ledde till en ännu större väg och därifrån var det en enkel match att lokalisera bilen.
Nackdelen var att bilen var ca 3 km bort och mitt skavsår på hälen gjorde något så vansinnigt ont. Jag ville inte ens gå på den foten.

Men vad skulle jag göra? Det var bara att traska på. Jag försökte bitvis att springa/jogga för att slippa det värsta skavet på hälen, men jag hade knappt ork att gå.
På väg till bilen så skulle jag praktiskt taget passera rätt förbi en röd kontroll. Och gissa vad jag tänkte? Jag har ju redan ont och är trött, så vad spelar det för roll om jag tar en till?
Så upp för ett berg för att hämta den sista. Det gick väldigt enkelt att lokalisera den, det var däremot inte enkelt att ta sig dit.

Utsikten från sista kontrollen.

Först uppför och sedan nedför. Det var segt. Riktigt segt.

Efter det så linkade jag till bilen och gav upp för dagen.

Här bodde bilen i de 4,5! timme som jag var ute och letade. Det blev totalt nästan 2 mils vandring.

Så här såg min häl ut när jag kom hem. Ont som s*tan gjorde det.
Jag orkade knappt laga någon mat. Det blev att snabbt röra ihop lite tacos som jag kastade i mig.
Sedan så såg jag på film i soffan.

Jag är förvånad över att jag inte somnade, men jag lyckades faktiskt se hela filmen och ta mig i säng efter det.

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Vardag och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Är huvudet dumt, (envist), får kroppen lida

  1. Annica Z skriver:

    Det var ingen dålig tur! *imponerad!*

  2. nsslan skriver:

    Nja, jag är inte så imponerad. Snittet för varje kontroll är riktigt dåligt. 😛
    Men tack ändå. :))

    Hur går det med orienteringen?

  3. Diana Löfström skriver:

    Kan rekommendera Compeeds specialplåster. Hur sköna som helst. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s