Utflykt Turkiet -sista delen

 

Då så, nu har jag pillat klart med alla bilder. Det tar sin lilla tid, jag är inte precis någon expert men de måste iaf förminskas annars får jag sitta i flera dagar bara för att ladda upp dem. 😛 Och kanske ni också. Det här kommer att bli ytterligare ett inlägg med en massa bilder.
Vi var nästan framme vid Norra Necropolis i det sista inlägget.
Här är vi framme, det står tom på skylten. 🙂

Norra Necropolis
Det fanns mängder med gravar. Det speciella var att det fanns så många olika sorter. Som ni ser ovan finns det ett tak till en grav och något som ser ut som en sarkofag. Här nedan ser ni gravkullar. (Hoppas jag att det är iaf, vi gick aldrig fram och läste på skylten.)
Gravar

 

Det är alltid häftigt att få uppleva sådana här ställen, tänk vad länge det har funnits och det vita kalket gör verkligen det hela extra speciellt.
Grav

 

Många gravar fanns det. Personligen så gillar jag inte att gravarna är utgrävda, inte så att jag vill se skelett och sånt utan för att de som begravdes inte längre får ligga kvar.
Jag skulle inte vilja att någon grävde upp mina ben i framtiden i jakt på just dessa eller eventuella saker jag kan ha fått med mig ner i graven. Många gravar har säkert förstörts av jordbävningar och liknande, men ändå.
Många gravar

 
Här nedan så kan man i bakgrunden skymta början på själva klipporna. Mäktigt. 🙂
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så fick vi bara 2 timmar på oss vilket jag tycker är alldeles för lite. En sak som vi inte gjorde men som vi fick tips om sedan var att hyra en shuttlebus som gick på området. Ett par i vår grupp hade åkt en sådan och chauffören var mycket kunnigt och berättade väldigt intressanta saker.
Gravar med pam

Det brukar vara roligt att faktiskt få se lite folk på bilderna också. Här har ni mamma som knäpper kort på våra utflyktskompisar.
Norra necropolis

 

 


Och här har ni förmodligen den enda bilden som finns på mig och mamma. Ser ni likheten? Det kanske är svårt när jag leker kändis och har både solbrillor och keps på mig. 😉

Mamma och jag

 

 

Det är vackert hur de har gjort små gröna oaser längs med vägen.Damm

 

På väg tillbaka till samlingspunkten efter enbart 1,5 timme så stannade vi lite snabbt här och tog oss ett litet dopp. Inte så svalkande men ändå skönt.


Man fick passa sig lite, risken fanns att det skulle ramla ner ett grodyngel i huvudet på en. Det syns lite dåligt, men det rinner konstant klart, varmt vatten nedför kalkväggen.

Och på ovansidan väggen så gick det ett litet dike och däri fann man dessa små rackare.Grodyngel

Ja, de fanns såklart några nedanför också men de verkade vara fler där uppe. Jag passade mig noga för att inte kliva på någon när jag ställde mig för att posa för denna bild.
Påminner lite om Venus, eller vad tycker ni? 😛
Venus? ;P

(Vanligtvis så brukar jag ta 20 bilder och välja en, den här gången tog fotografen bara en bild. Gah!)

 

Det sägs att man skall bli 10 år yngre av att bada i Kleopatras bad, vi löste inte in oss där men vi kan alltid hoppas på att man blir 5 år yngre av att bada i en damm istället. 😉

Efter att ha doppat oss och tagit några bilder så mötte vi upp de andra och gick tillbaka till bussen. (Wohoo, bussen.)

Här är sista bilden från Pamukkale. Vackert. 

 

Efter ett par intensiva timmar så åkte vi iväg för att äta middag. Den var en besvikelse, det var på samma ställe som vi åt frukost på. Jag åt knappt något alls, det enda som, enligt mig, var ätbart var melonen. Där ingick inte heller någon dryck och de tog 2 euro för ett glas läsk. Inte en burk, ett glas. Sinnessjukt.

Solen var på väg ner när vi lämnade middagsrestaurangen. Då var det 4 timmar kvar av hemresan.På väg hem

 

Utflykten var intressant, men som ni säkert har förstått så är jag besviken över att det var så lite tid till att faktiskt uppleva Pamukkale och Hierapolis. Vad som är värst är att jag inte visste om det innan, hade jag vetat att så mycket tid skulle gå till bussresan och så lite till allt annat vet jag inte om jag skulle ha åkt. Utflykten kostade 600 spänn per person.
Jag har faktiskt reklamerat den hos solresor, vi får se vad det säger. Mitt hopp är inte allt för högt men man vet ju aldrig. Förhoppningsvis skriver de iaf in något mer i utflyktsbeskrivningen så att inte fler behöver känna sig lurade.

 

 

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Resa, Vardag och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Utflykt Turkiet -sista delen

  1. Tågmästarn skriver:

    Shyssta bilder ullis!! Jag åker tillbaka nu i september eftersom dom ville vi skulle ta ledigt…hehe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s