Odjuren

Det stora odjuret är visst så pass döv att han kan uthärda gersåg och multiverktyg, själv sätter jag i öronproppar.
Lilla odjuret försvinner när hantverkaren kommer och återuppstår när han har gått.
Jag letade upp henne idag, hon tittade på mig med stora, förskräckta ögon när jag lyfte på överkastet. Där låg hon och försökte förtränga allt det hemska som lät, hon var varken ut för att äta, dricka eller kissa. Lillstackarn.

Det stora odjuret passade på att smita när hantverkaren bar ut grejer till hissen. Snabb som attan var han, ingen av oss såg när han försvann.
Som tur är så är han lite osmart ibland, jag vet av erfarenhet att han springer uppåt i trappen, vilket då är dumt då jag bor på fjärde våningen. Jag fick traska ända upp till våning 7 för att få tag på honom, där stod han utanför den ytterdörr som är placerad på samma ställe som min. Jag ropade på honom och han jamade tillbaka och sprang runt framför dörren, han trodde att han bodde där och kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte gick och öppnade den. Så det vara bara att gå fram och lyfta upp honom och bära ner honom igen.

Det är hur mina odjur beter sig när det kommer hantverkare på besök.

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Vardag och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Odjuren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s