Ibland blir det bara för mycket

 

Min morfar är dement, det är inget konstigt i det, han är 85 år. Men det är ändå lite jobbigt att veta att han inte längre kommer ihåg vad jag heter eller vad jag gör. Han var min hjälte när jag var liten och mycket han sa till mig då hänger kvar än. Så det gör ont att se honom så här, även om han fortfarande till stor del är sig själv.

Mormor ramlade och slog sig illa härom veckan och vi blev såklart alla oroliga. Jag var iväg och hälsade på henne på sjukhuset. Sist jag hälsade på någon på sjukhuset så sa jag hejdå till min farmor som dog kort därefter. Så även det var lite tungt, även om mormor ändå mår relativt bra idag.

Lillasyster har det jobbigt, så pass jobbigt att hon var tvungen att sjukskriva sig.

Sedan så pratade jag med pappa idag, han mår dåligt och är ledsen och jag vet inte vad jag ska göra.
Och idag blev allt det här för mycket. Det gör mig så ledsen när så många nära och kära inte har det bra så nu kan jag inte sluta gråta.

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Vardag och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ibland blir det bara för mycket

  1. Stefan skriver:

    Ja ibland blir det för mycket men på något sätt får man försöka göra det man kan för dom…för någonstans i tiden så kommer det att bli bättre.Man kan inte göra mer än att finns där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s