Störande

 

Idag när jag skulle iväg till körskolan så träffade jag på en av mina grannar i hissen. Hon är väl runt 70 år och verkar pigg i anden men är aningen nött i kroppen. 
Hon berättade att hon skulle ner på stan men var orolig för att hon inte skulle hinna med bussen för att hon går så långsamt och hon hade fastnat i ett korsord innan hon skulle iväg. 
Jag erbjöd mig att skjutsa ner henne då jag också skulle till stan och hon tackade glatt ja. 
Det visade sig under de få minuterna av samtal i bilen att hon egentligen skulle till tågstationen för att köpa biljetter, hon hade nämligen fått en sådan längtan efter att få träffa sin dotter i Borås. Jag hade gärna skjutsat henne ända dit om jag hade haft tid, men jag är oftast ute med en liten marginal när jag ska så korta sträckor. Men hon verkade nöjd med att bara få komma ner på stan i tid för den andra bussen.

Det jag nu stör mig på är att jag fick en känsla av att jag är så jäkla bra bara för att jag skjutsade ner en tant på stan. Jag vill inte känna så, jag vill att det ska vara lika naturligt som att andas. Precis som att hålla upp dörren för nästa eller hålla hissen några sekunder också ska vara naturligt. 

Vad tycker ni?

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Störande

  1. Joakim Ewenson skriver:

    Tyvärr har det väl närmast blivit så, att en god gärning sitter väldigt långt inne hos alltför många. Fast man ska ändå känna sig riktigt nöjd när man tar tag i det, och gör någon annan glad! Du är jäkla bra som ställer upp! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s