Uppkörning

Uppkörningen är avklarad.

Jag ska berätta hur den gick till.
Jag laddade stenhårt med nässpray och alvedon innan jag begav mig ner till körskolan där jag skulle infinna mig klockan 06 på morgonen. (Inte min absoluta favorittid på dygnet kan jag meddela.)
Där mötte jag upp min lärare, Kicki som är helt underbar, och två andra som också skulle köra upp. Vi klädde på oss och körde iväg till Sättna flygfält. Jag och en av de andra körde dit cyklarna och Kicki och den tredje körde före med bilen och visade vägen. Det är inte lätt att hitta om man inte vet vart stället ligger för skyltningen är praktiskt taget obefintlig.
Körningen tog ca 35-40 minuter och temperaturen låg på mellan -2 och +2, inte alls behagligt, mina fingrar gjorde fysiskt ont när vi väl var framme och jag satt och värmde mig i bilen medan de andra övade på krypkörning och högfartsbanan. Jag delade cykel med en av de andra så någon var ju tvungen att vänta för att få öva i vilket fall.
Som vanligt kändes den raka krypkörningsbanan lite mindre stabil än den svängiga. (Se bild nedan, hämtad från transportstyrelsen 2011:11).

Vi övade på båda då vi inte visste vilken bana det skulle bli. Vi övade även på högfartsbanan med väjning både åt höger och vänster.

Högfartsbanan kändes bättre med väjning åt vänster den här dagen och krypkörsbana 2 kändes mycket stabilare än bana 1. Jag fick inte till någon bra väjning åt höger under övningen och jag klarade inte krypkörsbana 1 utan att doppa ner foten så jag hoppades såklart på de två andra alternativen. Bromsningen från 70 km/h och 90 km/h kändes bra, jag fick upp farten och bromsade bestämt utan att abs’en tog över allt för mycket.

När klockan började närma sig 8:30 så kom kontrollanten inglidandes på sin mc och vi tre, samt de 4 andra som också var där för att köra upp, fick ställa upp cyklarna och samlas för att få instruktioner. Kontrollanten förklarade hur testen skulle gå till och berättade att idag så var det krypkörningsbana 1 som gällde.
Inte min favorit alltså.
Han informerade oss också om att vi har två försök på varje moment och att det är helheten han bedömer. När han förklarat allt och kollat alls legitimationer så stannade en kvar för att börja sin uppkörning och vi andra tog oss iväg till ett litet hus längre bort för att vänta. Jag hamnade som nummer 4 i kön och allt eftersom att tiden rusade iväg så ökade nervositeten.
När det väl var min tur så skakade jag lite lätt men ställde upp cykeln precis framför mynningen på T-delen av krypkörningsbanan och jag fick i uppgift att kontrollera bromsarna. Det gick bra, ingen anmärkning där, sedan fick jag leda in cykeln så att jag startade med en högersväng in i krypkörningsbanan. Jag satt still en stund på cykeln, försökte hitta mitt lugn och tog ett djupt andetag och rullade sakta iväg. Slalomen gick bra, vändningen i slutet gick sådär, jag var över den gula slutlinjen med ett antal cm, jag har ingen aning om hur många, jag försökte att inte titta ned. Jag kämpade mig in i slalomen igen och sedan på väg in i T’et så ser jag hur en groda kommer och hoppar tvärs mot min körriktning. Jag stirrar intensivt på denna lilla groda och upprepar högt: ”Stanna! Stanna! Nej! Hoppa då! Hoppa! Ur vägen!”. Men denna lilla groda hade bestämt sig för att han skulle stanna där mitt framdäck skulle befinna sig om någon sekund. Så jag lyfte blicken och avslutade övningen utan att sätta ner foten en enda gång. När jag väl fällt ner stödet tittade jag mot kollisionsplatsen och såg en mycket platt groda. Kontrollanten kommer fram till mig och konstaterar att det där var inga problem men frågade vad det var jag gjorde på slutet och jag pekade på grodan och förklarade hur det låg till. Mitt första trafikoffer tyckte han och jag konstaterade att det var det nog inte eftersom att jag kör tåg. Efter att ha stirrat på den lilla grodan en stund så skuttade han till och fortsatte sin färd ut på flygfältet, dock inte med samma skutt som innan, så jag misstänker att jag kanske snuddade honom eller möjligtvis körde över bakbenen. 😦 Stackars liten.

Efter detta var det då dags för högfartsbanan och jag skulle då få väja åt…. trumvirvel…. höger! Wohoo.. Jag tog sats och körde på och sparkade iväg den 4:e konan på längden, den precis efter undanmanövern, men jag fullföljde banan utan andra fadäser. Kontrollanten konstaterade att det var ju inte helt ultimat och att jag fick göra ett försök till. Väl vid startpunkten för min ansats gjorde jag som innan, stannade till och hämtade andan, men det hjälpte föga, så jag satte igång, kom konstigt in i undanmanövern och släppte på gasen. (Man ska ha ett kontinuerligt gaspådrag ända ner mot vändningen.) F*n hann jag tänka men fortsatte ändå genom hela banan och alla konor stod kvar där de skulle.
Kontrollanten tyckte att jag gjorde mig själv en otjänst som släppte på gasen då det blir svårare att kontrollera cykeln då och att det var lite ojämnt, men att jag skulle fortsätta med bromsningarna. Jag tyckte att de gick bra men han hade gärna sett lite mindre abs-inverkan, med spänning väntade jag i några få, men ödeslånga, sekunder innan han sa att jag var klar för uppkörningen i trafik senare under dagen.

Jippi! Del 1 avklarad! Jag körde glad men helt utmattad tillbaka till huset och lämnade över cykeln till näste man. Väl där var den en lång väntan innan alla hade kört sina vändor, två stycken klarade sig inte, tyvärr.
När allt var klart där så delades tiderna för resten av dagen ut och jag fick min trafikkörning 2,5 timme senare, vid 13:15.
Jag hann hem för att trycka i mig en till alvedon och ta lite mer nässpray. (Näsan rann konstant). Efter det var det dags att köra ner på stan för att leta parkering och sedan vänta lite utanför trafikverket på att kontrollanten skulle komma tillbaka. Vid det laget var jag lagom mosig då jag varit på helspänn sedan 06 på morgonen.


(I väntan på trafikörningsdelen).

Jag började aningen ostabilt med att vingla ut i en för tight högersväng och funderade på om det var kört redan, men han sa ingenting så det var bara att fortsätta. Vi följde S:a Järnvägsgatan mot järnvägen och jag fick visa att jag såg, anpassade och stannade vid väjningsskyltarna om det behövdes. Vi svängde sedan ned över järnvägen, (titta noga åt båda håll även om bommarna är uppe), och sedan ut på köpmangatan och där fick jag order om att ta mig ut på E4 mot Haparanda.

Jag kände mig fortfarande ruskigt ostabil och det gick knyckigt i svängarna och jag la i fel växel vid något tillfälle. Men jag lyckades undvika att köra på fotgängare och annat på väg ut till trafikljusen, väl där var jag på välkänd mark och allt gick betydligt lättare. Motorvägen gick bra ända tills jag skulle upp i 110 km/h, vilken horribel hastighet på de cyklarna, de har ingen ruta och jag får ta all fartvind med bröstet och huvudet. Jag trodde jag skulle flyga av.
Jag gick ut i vänster fil när de kom ytterligare trafik från påfarten men gick in igen så fort jag kom förbi närmsta framförvarande, väl där så låg jag på behörigt avstånd från en lastbil som pendlade mellan 100 och 105 km/h, vilket var fullt tillräckligt för mig. Som tur var kom det en massa trafik i vänsterfilen så jag kände inte att det fanns någon anledning att sticka ut före dem för att köra om lastbilen.
I nedförsbacken mot Birsta så började jag fundera på om han ville ha ut mig ända till Timrå, jag hoppades på att få gå in i Birsta för att slippa gå ut och vänsterfilen och köra om, och jag hade tur, strax innan avfarten hörde jag ”Höger” i luren och jag blinkade glatt ut mig från motorvägen. Jag stannade fint vid stopplikten och fortsatte sedan mot Alnö, strax innan rondellen så hörde jag en otydlig order och jag skakade på huvudet, han upprepade och jag hörde ändå inte och pekade mot mitt öra. Då fick jag ett bestämt ”Höger” och jag blinkade in mig mot Tunadal och först då hörde jag vad han sagt. ”Tunadal” var orden, men jag hade inte förväntat mig något sådant så hjärnan kunde inte tolka den informationen just då.
Jag fortsatte och höll stenkoll på hastighetsmätaren, inte för fort och inte för långsamt utan max +1,5 eller -2 var mitt mål, och det höll jag nog under hela uppkörningen. In mot rondellen till Korsta hade jag fortfarande inte fått någon order även fast jag signalerat att jag inte visste vart vi skulle, så jag fortsatte rakt fram, vilket visst var rätt, för sedan kom orden om att jag skulle tillbaka ut på E4. Det innebar 30-körning förbi ett vägarbete och sedan in på en påfart som jag aldrig använt mer än kanske 5 gånger under min tid som bilförare. I en kort sekund funderade jag på om jag tagit rätt men oron var obefogad, påfarten var inget problem, jag accelererade snabbt och såg till så att jag kom ut före en lastbil. Efter Skönsbergskurvan blev jag omkörd av ett flertal bilar då jag höll 70, som är max just nu, men som ingen kör eftersom att det vanligtvis är 90 där. Efter det så kom min sista order som var ”Tillbaka till trafikverket”.
Jag analyserade snabbt sträckan och kom fram till att jag ville in på Köpmangatan från E4, över järnvägen vid Ego och sedan följa S:a Järnvägsgatan till trafikverket.
Allt gick väl tills jag kom till järnvägen, där gick bommarna ner och jag signalerade snabbt en högersväng och tänkte följa N:a Järnvägsgatan istället. När jag väl kommit runt hörnet så ser jag att det är vägarbete där och att hela vägen är uppbruten. ”Men skam den som ger sig” tänkte jag och ställde mig i lätt sits och övade på lite grus/jord-körning ner och upp över brant kant och det gick förvånansvärt bra. Resten av vägen gick utan problem och jag ställde nervöst upp cykeln på parkeringen utanför och klev av. Jag vände mig mot honom och såg säkert ut som ett rådjur som fastnat i strålkastarna. Hjärtat studsade i brösten och kroppen var alldeles darrig, och han log och gav tummen upp. Lättnaden går inte att beskriva, den var större än glädjen även om jag självklart var glad.
Han hade inte kommentarer på körningen, inte som han sa högt iaf, och han fyllde i mitt tillfälliga körbevis och jag tackade och bockade och körde sedan ner hojen till körskolan. Där grattades jag körlärarna som var på plats och jag fick en uppkörningskram av Kicki.

Så nu får jag öva själv på vägarna. 😀

suzuki bandit 650 -08

Hade jag inte varit så vansinnigt förkyld så hade banditen och jag tagit en sväng direkt efter att jag fick mitt godkännande i handen.
Men vi all tid i världen på oss att bekanta oss närmare med varandra så vi kan vänta tills mitt huvud inte känns som om att det är stoppat med bomull.

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Test, Vardag och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Uppkörning

  1. Joakim Ewenson skriver:

    Grattis än en gång, fantastiskt bra jobbat! Ta det nu ruskigt försiktigt så du får njuta av körningen i många år framöver! 🙂

    • nsslan skriver:

      Tack! 🙂
      Jag tänker att även fast jag har kortet i hand så är jag inte klar utan är bara tillräckligt duktig för att släppas ut ensam i trafiken.

  2. Jan-Erik Kaiser skriver:

    Grattis till körkortet.
    Om jag inte fattat fel får jag med mitt gamla körkort köra MC direkt utan tilläggsprov.
    Men efter att läst vilka prov du fick genomgå inser jag att jag skall avstå – i alla fall inte utan rejäl utbildning.
    Fast jag skall medge att jag är sugen på en MC – en pensionärs MC som man kan glida med.
    Ta det lugnt och njut. 🙂

    • nsslan skriver:

      Tackar, tackar. 🙂
      Om du är sugen på att glida runt lite så skulle jag nog rekommendera att du tar några körlektioner även om du inte behöver köra upp, för din egen skull.
      Jag har en kollega som precis som du har mc-kortet automatiskt och jag vet att han gjorde så.

  3. Åh, vad kul att läsa! Jag tog själv mc-kort år 2007. Men jag slapp i alla fall var sjuk och gå upp sådär tidigt! Grattis och hoppas du hinner få lite mil på hojen innan hösten kommer!

    • nsslan skriver:

      Tack! 🙂
      Härligt, då har du hunnit köra några mil? Och då slapp du väl både riskettan och risktvåan? Har man kört bil i några år och är normalbegåvad så vet jag väl inte om det var värt ca 3500 att gå på de lektionerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s