Bilprovningen vs. Verkstaden

 

Min bil är så pass ny att det var två år sedan jag besiktigade den senast, (-06.)
Det jag fick anmärkning på sist jag var där var att halvljusen var något högt inställda, det fixade det på plats på besiktningen, samt en lampa som var trasig. (Bilprv. Nacksta). Efter det har jag även bytt halvljus på verkstad.
Glad i hågen åkte jag iväg för att besiktiga den för ett par veckor sedan i Birsta. En sådan ny bil borde ju inte ha några större fel, eller hur?

Jag följde med bilprovaren runt då han kollade tuta och allt sådant där och tittade honom över axeln, jag tycker ju att det är lite intressant att se vad de gör även om jag inte gillar att meka själv.

Resultatet var inte det jag förväntade mig eller ville ha. För lågt ställda halvljus, parkeringsbromsen otillräcklig och en spindelled som glappade.
Halvljusen blev jag mycket brydd på, de var ju fixade på verkstad innan, inte skruvade han upp dem heller som de gjorde i Nacksta. Så det var bara att tacka för mig och betala avgiften och lämna in bilen på verkstad.

Idag hämtade jag ut bilen, betalade 2200 för att de åtgärdat ovanstående och åkte iväg till Birsta för att göra en återkontroll.
Första provet, halvljusen. Nedslag! Alldeles för lågt ställda. Jag blir helt ställd, de har ju precis ställt in dem!? Förklarar för bilprovaren att jag lämnat in bilen och det ska vara åtgärdat. Han skakar på huvudet och säger att det är helt fel, han ser väl min förtvivlan och det är ju en ganska enkel åtgärd, så han skruvar upp dem till rätt läge.
Spindelleden var det inga problem med.
Sedan ut för att kolla handbromsen. Han drar den och gör vad det nu är de gör. Rullar backen under hjulen eller vad det nu är, prövar några gånger, tittar intensivt på den där tavlan där resultaten visas och testar igen. Jag vet inte hur man utläser resultaten men jag anar att han inte är nöjd.
Han säger, ”Jag kommer snart tillbaka” och lämnar bilen. Efter en stund kommer en annan bilprovare in och sätter sig, hälsar och kollar även han.
Han påpekar att man måste dra väldigt hårt för att den ska ta ordentligt och ber mig pröva. Jag sitter ju på fel sida, vänster är min svaga arm, och resultatet blev ju därefter. Icke godkänt för min åtsättning.
Men bilprovare 2 konstaterar att den är ju godkänd om man drar den så hårt som möjligt och låter den därför gå igenom. Jag ser att bilprovare 1 inte är helt nöjd med det beslutet men fogar sig efter det.
Jag betalar min avgift, försöker skämta och prata lite med bilprovare 1 medan jag väntar på besiktningskvittot, det går inte alls. Inte ens ett antydan till leende lyckas jag få fram, ej heller mer än enkla svar.

Aningen, (mycket), irriterad åker jag förbi verkstaden på vägen hem. När jag har betalat för att grejerna ska gå igenom besiktningen så vill jag inte att det ska var på gränsen att gå igenom. Det ska inte vara något snack om saken, det ska vara solklart godkänt.
Jag förklarar, i aningen hårdare tonläge än vad jag vanligtvis använder, att jag fick nedslag på två av tre grejer på återkontrollen. Han ser mycket häpen ut och frågar sin kollega om vad som var gjort. Kollegan berättar att höger lyse var lite löst, en fjäder var trasig, men att de var inställda och han hade testat handbromsen i ”branta backen” och bilen stod kvar där. Jag bad dem rulla in bilen för att kolla hur deras ljuskontroll stämde överens med bilprovningens. Kollegan kontrollerade, muttrade något ohörbart, ställde in sin ljusgrej och muttrade lite till. Jag kan inte säga om det var någon skillnad i hur de mätte och han svarade på frågan men jag hörde inte i allt oväsen. Det jag däremot hörde var att mitt ena lyse var 1 cm lägre inställd än det andra, trots att bilprovaren ställt in dem. Jag vet inte vem som har rätt eller fel, kollegan lät dem vara iaf. Verkstadens lampgrej gick på lod på en skena i taket, bilprovningen var en de rullade på golvet. Min åsikt är att någon av dem är uppenbarligen sned.
Kollegan testade även handbromsen och berättade sedan att bilen höll på att klättra över den när han testade, vilket visst innebär att den tar bra. Men visst, man måste dra den till näst sista eller sista läget för att det ska fungera.
Kollegan berättar detta när vi går tillbaka in och han i bakom disken ser lite skeptisk ut och frågar därefter vart det var jag besiktigade den. Jag berättar det och han ser skeptisk, uppgiven och irriterad ut och berättar därefter att de under de senaste två dagarna har fått 4 bilar som varit ut till Birsta och fått märkliga tvåor. Varav en som inte ens borde vara en tvåa enligt honom, det var en bil som fått en tvåa på att en av två lampor på registreringsbelysningen var ur funktion och det var visst helt fel. Har man en som fungerar så ska det vara ok.
Vi pratade lite mer och en farbror som var där för att byta däck berättade att han också hade varit där ute och besiktigat, men för honom hade det gått bra.

Det jag tar med mig till nästa besiktning är att jag ska besiktiga i Timrå eller Nacksta, i den ordningen, inte för att de släpper igenom vad som helst, utan för att de ser helheten och har lång erfarenhet. Birsta är alldeles nyöppnade, jag kanske testar igen om 5 år eller så, men inte tidigare.


Lilla skrutten som knappt tog sig igenom återkontrollen. (Gammal bild, vi har ingen snö än).

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Stress, Vardag och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s