Fuerteventura -dag 3

Dagen började relativt tidigt för mig då jag bokat in mig för en surflektion klockan halv tio, så upp strax efter åtta för att göra sig i ordning och äta frukost. Jag var på plats några minuter innan halv men vår chafför kom inte förrän fem över halv. Vi fyra som skulle åka från playitas följde med och hoppade in i en skruttig minibuss, den saknade bl.a gummiskydd runt växelspaken. Nästan tvärs över Fuerteventura körde vi, så att vi hamnade på andra sidan ön. Vägen gick upp och ner över ett väldigt kargt landskap, det syntes knappt någon naturlig växtlighet. Däremot såg vi en imponerande samling getter på ett och samma ställe. Efter en 25 minuter eller så när jag kunde ana havet i fjärran så såg jag ett dis över växellådan, jag trodde det var värme eller möjligtvis avgaser. Bussen var som sagt var ganska skruttig. Vi svänger in i ett pyttelitet samhälle och svänger av mot stranden, ca 100 meter ifrån uppsamlingsplatsen så slutar bilen att dra, oavsett vilken växel som läggs i och nu syns det tydligt att det är rök som kommer från hålet runt växelspaken. Efter ett försök till omstart så vägrar bilen att göra något mer och vi får promenera den sista biten. 

Väl där delas våtdräkter och brädor ut. Jag förbannar än en gång storleken på brädan, min arm räcker inte riktigt runt och den är ohyggligt otymplig att bära. När jag trycker upp den så mycket jag kan i armhålan når jag ändå bara runt nederkanten med fingertopparna.
Sedan promenerar vi lite till, först nerför en lagom sluttande trappa och sedan nedför en mycket smal trapp som är uthuggen ur berget och utan räcken. Det var aningen läskigt då det var blött och trångt.
Efter lite uppvärmning var det dags för lektion, vi övade på att bara hoppa upp på brädan och åka på magen, försöka styra och få lite kontroll. Min balans är inte den bästa i vattnet och jag hamnade ofta för långt bak på brädan. Men skam den som ger sig. Ut och in, ut och in genom strömmar och vågor. När det väl var dags för en liten paus för nästa lektion på stranden var jag ordentligt trött, konditionen räcker inte riktigt till och inte heller arm och axelmuskler. Det var iaf dags för att öva att ta sig till stående på brädan. Man ska glida fram med ena benet under kroppen och placera foten mellan händerna mitt på brädan. Jag hamnade fel alla försök, lite för långt fram, lite för långt åt sidan. Vår lärare påstod att det inte var lika jobbigt att göra det i vattnet, då man glider lättare på brädan. Så ut och testa! Jag kunde än en gång konstatera att jag inte var någon naturbegåvning, jag är alldeles för långsam, explosiviteten som behövs precis när vågen träffar finns inte och allt som oftast for jag bara iväg som en raket på brädan, fortfarande liggandes på mage. Några gånger lyckades jag ta mig upp till knästående och en gång lyckades jag ställa mig upp. Just den gången lyckades våra lärare ta en bild på mig! 🙂

nalusurf fuerteventura
Klicka på bilden för att komma till Nalusurfs fb-sida. Själva bilden finns här.

Ju längre tiden gick desto tröttare blev jag, tidvattnet vände och det blev djupare och djupare och man måste hela tiden längre ut för att kunna åka på skummet. Till slut blev det så djupt att jag knappt tog mig upp på brädan, vattnet gick nästan till axlarna och vågorna blev bara större och större. Det slutade med att vi paddlade ut till de mer erfarna, (2 och 3-dagars kursarna) och anslöt oss till dem. Men mina muskler i överkroppen protesterade ljudligt och det tog en hel evighet för mig att ta mig ut. Väl där försökte jag mest att inte ramla av brädan. Jag testade att ta en eller två vågor men jag missade dem helt och de rullade bara iväg under mig. Efter ett tag så insåg jag att alla i min grupp redan var på stranden och jag gjorde ett sista försök att ta en våg men misslyckades igen, jag fick nästan paddla in till stranden då strömmarna verkade gå åt fel håll för mig. Det blev att packa ihop allt och bära bräda och våtdräkt samma väg upp igen, via den smala trappan i bergväggen, som nu började bli blöt av tidvattnet. Men det gick bra, ingen ramlade ner. Vi fick åka en annan buss tillbaka och på vägen hem såg jag moln som låg på bergstopparna som ett lager grädde, eller om man gillar sci-fi, som en levande organism som slukade bergstopparna. Det är svårt att beskriva, molnen omfamnade bergen på något vis och de var mycket ljusare än molnen som täckte himlen. Ganska häftigt faktiskt.
I övrigt såg jag inget spännande.

Väl på hotellet skyndade jag mig iväg till lunchen, som även denna gång var lite av en besvikelse. Efter att ha fått lite mat i magen insåg jag hur slut jag var och gick iväg till rummet och tog siesta. Jag halvsov i nästan 1,5 timme och sedan gick jag och la mig på stranden och halvsov tills det var dags för att byta om inför middagen.
Efter middagen så bytte jag om igen och tog en 10 minuters promenad till en supermarket i utkanten av staden las playitas. Vattnet där är hälften så dyrt som på supermarketen inne på hotellområdet. Jag passade även på att handla lite annat gott när jag ändå var där. Sedan promenerade jag hem igen och efter det var det sovdags.

 

DSC_3030
Först upp för en lång backe sedan ner för en ordentligt trappa, på väg till supermarketen.
playitas
På väg hem, utsikten åt andra hållet från toppen på trappan ovan.

Även om jag inte kommer att bli något surfproffs så är det väldigt härligt att vara i vattnet och motionera. Vattnet där var turkost och vitt och väldigt mjukt på något vis.

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Resa och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s