Älskade Knubbis, mattes hjärta

Jag har haft semester i 4 dagar nu.
4 hemska dagar.
Nu när jag har kunnat vara hemma så gott som dygnet runt så har jag insett att min älskade Knubbis, som jag har haft i hela mitt vuxna liv, ända sedan jag flyttade hemifrån, inte har långt kvar.
Han blev märkbart dåligt för ungefär en månad sedan och hos veterinären konstaterades kronisk njursvikt. Med diet och medicin så skulle han kunna leva ett tag till, men det ser inte ut att bli så.
Han äter mindre och mindre och jag måste ta ett beslut om när hans liv inte är värt att leva längre. Men hur tar man ett sådant beslut? Rätt vad det är så beter han sig som vanligt. Det gör så ont, så ont, i mattehjärtat.

20150811_175214-1[1]

Annonser

Om nsslan

Mitt liv i allmänhet.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Älskade Knubbis, mattes hjärta

  1. Johnny skriver:

    Usch då – det låter inget kul alls. Har själv råkat ut för samma sak med två katter. Vår första katt blev väldigt dålig – vi var väl ovana med katter då och lät det gå alldeles för långt eller så slutade njurarna att fungera pang bom. Hon tyckte inte om dietfodret som veterinären rekommenderade och sista kvällen satt hon bara och tittade på oss och orkade inte göra något alls. Då var beslutet ganska självklart även om det inte är lätt men vi såg ju hur mycket hon led.

    Andra katten blev tunnare och tunnare samt lättare och lättare och vi märkte att hon ibland – och ju längre tiden gick oftare och oftare – kräktes upp maten. Men hon uppträdde för det mesta helt normalt och veterinären sa att katter hela tiden försöker hålla skenet uppe och inte visa att de är sjuka. Då var beslutet svårare men vi resonerade så att man måste tänka på hur katten mår och vi kom ju ihåg hur den första katten blev på slutet. Det är ju en familjemedlem och man vill ju inte att de ska må dåligt eller lida.

    Hon låg inlagd på djursjukhuset och det vi hade att välja på var att fortsätta behandling som i bästa fall skulle hjälpa tillfälligt men eftersom njurarna inte fungerade så var det ju kroniskt och hon skulle aldrig bli helt bra. Att ta hem henne igen var inget alternativ enligt veterinären eftersom hon då snabbt skulle bli sämre och lida ännu mer. Riktigt svårt att ta beslutet men vi tog det i alla fall och fick en knapp timme med henne i ett rum där på sjukhuset. Hon var nästan som vanligt då och spann och kelade med oss – men hon var ju väldigt tunn och lätt. Vi fick i alla fall ta riktigt farväl av henne och sen kom veterinären och gav henne sprutan. Jag är övertygad om att båda våra katter har det mycket bättre nu i katthimlen där de inte behöver bekymra sig över dåliga njurar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s